Martin Ingvar Lundberg - Läskongressen 27/3

Platsen är Chinateatern. Över 300 pedagoger från hela Sverige har samlats för att kongressa Läs- och skrivutveckling...

Gunna Grähs är så underbar i sina jordnära iakttagelser om hur bilder ibland har förmågan att berätta det texter inte alltid förmår att jag inte riktigt är beredd på en sur gubbe:



"Jag är nu en riktigt sur gammal gubbe" deklarerar hjärnforskaren Martin Ingvar och går till frontalattack mot en flummig lärarutbildning som inte gett nyutexaminerade lärare kunskaper i läs- och skrivinlärning. Raskt konstaterar han att det är detta flum som är orsaken till att läs- och skrivförmågan sjunker i de yngre generationerna (och inte någon explosionsartad ökning av dyslexi bland de unga). Så långt är jag med och för ett ögonblick sväljer jag också Martin Ingvars retoriska angreppssätt eftersom också jag tror att skolan behöver utmanas.

Martin eldar vidare. Ointresset från Skolverkets sida "bevisas" genom att visa upp en skärmdump av en sökning på ordet dyslexi på verkets hemsida som ger noll (0) träffar... och någonstans här börjar jag ana att Martin Ingvar tyvärr inte är nyansernas mästare. Mycket intressant och tankeväckande stoft finns i det han säger, men när det smyger sig in ideologi och insinuationer om att dessa flummiga inte vill hålla ihop (hålla ihop vad?) blir jag fundersam. I den fundersamheten gör jag en sökning på skolverkets hemsida:



Från denna sökning är det exempelvis bara två knapptryckningar till http://www.spsm.se/ Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Sen lämnar Martin scenen med en vinkning till sin läromästare Ingvar Lundberg, professor i psykologi, som senare avslutar dagen. Och också hos denne spännande, lärde äldre man uppfattar jag en oro och rädsla för vart samhället är på väg. Någonting liknande: "detta twittrande i rasande fart som inte ger möjlighet till riktig läsning och skrivning" (Twitter - mikrobloggen) hinner jag uppfatta. Jag lyssnar på deklamationer av Lennart Hellsing, tittar på många bilder av kvinnor och barn, och förstår inte riktigt hur min egen dotter på snart sex år, "laddad" med jag vet inte hur många timmar framför internet, ska förhålla sig till forskare/pedagoger som inte riktigt tycks ha förstått/bejakat sprängkraften i denna nya explosion av kommunikations- och visualiseringsmöjligheter. Och ändå - självklart - bygger dessa möjligheter på förmågan att kunna läsa och skriva.

Tänker läsa på och återkomma. Först på listan står Andy Hargreaves och allt inom ämnet på www.forskning.se

Ps. Dagens behållning var Patrik Hedenius på http://www.spraktidningen.se/ Återkommer med en blogg om honom och tidningen...